minna

Jag vet inte men jag ger nog snart upp med allt. Orkar inte med allt skit och all falskhet. Sen när slutade man behandla andra som man vill bli behandlad själv? Hur man än gör känns det som om man kommer göra fel och hur hårt jag än försöker så känns det som om vågskålen håller på att väga över och snart kommer det gå rakt åt helvete. Har ingen lust med nånting längre. Festa var alltid kul förut men nu för tiden känns det bara som en tyngd. Man ska ut och ha kul men det känns mest som man bara har massa folk man ska behaga istället för att ha kul. Ett fel steg och vågskålen kommer svämma över så smyg...shyy på tå nu!

Nej jag pallar inte det här klumpen i magen och allas krav på en hela tiden jag vet knappt vem jag är längre? munnen bara går och allt ploppar ut men man vet inte ens vad man kan stå för och inte?
Det kommer ordna sig efter studenten? tror ni verkligen det att allt bara kommer gå bra då, ett nytt liv?
Antagligen bara jag som är pessimistisk men hela världen kommer inte ändra sig för att man tar studenten. Man är fortfarande den man alltid har varit och ens vänner är detsamma. Möjligtvis så blir det lättare då att besluta vilka man vill ha kvar och vilka som faller bort.
Ibland har man lust att bara skita i allt och alla verkligen slita sig loss och försvinna, byta adress och telefonnummer för att aldrig återvända, men samtidigt så kan man inte göra det man älskar ju dom. Men hur mycket orkar en person med?
Jag är bara så trött, trött, trött,trött,trött! Trött på att smyga, trött på att spela någon man inte är, trött på alla krav och beslut. Vi tjejer är ena riktiga jobbiga varelser det räcker med att man gör ett fel steg eller inte tänker sig för så brakar världen ihop.
Ibland har man lust att skrika SPELA ROLL! men det gör ju just det det spelar roll och man vet att var man i samma situation så skulle det spela roll. Allt spelar roll.

När slutar man bry sig?
När väger skålen över?




Love minna