Slumpen, ring mig!
Sitter här vid datorn och klockan är efter 00. Första gången på läänge som jag är vaken sent + inte har stält någon väckarklocka inför imorgon. Ska sova tills jag vaknar sen får vi se vad dagen bjuder på. Ska iaf börja fixa med student inbjudningskorten annars blir det för sent. Är väldigt många som ska bjudas in blir nog runt 40 pers. Har stooor familj hehe. Om det är fint väder kanske man åker iväg och kikar på kläder eller nått får se vad manhar lust med. Borde ju spara men aa vi får se.
Har en sån där konstig kännsla jag kan få på kvällen/natten att man är så himla liten och ensam på jorden. Det låter säkert super fånigt har ju mina vänner och pojken men egentligen så står man ju ensam i livet, det är upp till en själv vad man ska göra med det och hur det ska bli. Men egentligen är det jag som bestämmer eller är det någon så kallad "högre makt" som gör det egentligen? Pappa och jag pratade ganska mycket igår och det kändes som om det mesta som sker i livet handlar om tur och slumpen. Att han tex började jobba med det han jobbar med idag blev en slump samma för min styvmamma. Så ibland undrar jag hur mycket man styr över sitt egna liv.
Jag hoppas iaf att slumpen inte glömmer bort mig i all brodska för jag skulle verkligen behöva ett tecken eller nått som sker så jag vet vad jag ska ta vägen i denna stora vida värld. Ibland så sker saker som känns som man visste om att det skulle ske men egentligen inte. Ska man sätta sig ner och vänta på sin tur eller ska man ge sig ut och leta efter det som kanske ska ske? Kanske bara bäst att inte tänka och bara leva och så kommer livet till en efterhand. Får hoppas på det isåfall.
Jag har känt mig ganska ensam fram och tillbaka i flera månader och jag har ingen som helst aning varför. Känns som det behöver ske något nytt. Livet måste fortsätta men hur? vart ska man gå slumpen kanske finns att hitta på närmaste arbetsförmedling. Känns som mitt liv "chillar stadigt" så att säga och det måste ske något radikalt, och då menar jag posetivt. Har jag gjort rätt val i livet? en del vet jag redan blev fel men mer då? varför ska livet vara så komplicerat, det är ju inte det egentligen. Kasta mig ut hör av mig till folk jag inte hört av mig till hitta på saker skapa kontakter (live the life you have, because no one will live it for you).
äh fuck that babbel pallar inte trycket jag tror jag går och lägger mig och chillar stadig i min stadiga mjuka säng och lämnar tankarna åt slumpen. Och om han glömer bort dom ja då är det ingen som minns dom.
Godnatt love minna
Har en sån där konstig kännsla jag kan få på kvällen/natten att man är så himla liten och ensam på jorden. Det låter säkert super fånigt har ju mina vänner och pojken men egentligen så står man ju ensam i livet, det är upp till en själv vad man ska göra med det och hur det ska bli. Men egentligen är det jag som bestämmer eller är det någon så kallad "högre makt" som gör det egentligen? Pappa och jag pratade ganska mycket igår och det kändes som om det mesta som sker i livet handlar om tur och slumpen. Att han tex började jobba med det han jobbar med idag blev en slump samma för min styvmamma. Så ibland undrar jag hur mycket man styr över sitt egna liv.
Jag hoppas iaf att slumpen inte glömmer bort mig i all brodska för jag skulle verkligen behöva ett tecken eller nått som sker så jag vet vad jag ska ta vägen i denna stora vida värld. Ibland så sker saker som känns som man visste om att det skulle ske men egentligen inte. Ska man sätta sig ner och vänta på sin tur eller ska man ge sig ut och leta efter det som kanske ska ske? Kanske bara bäst att inte tänka och bara leva och så kommer livet till en efterhand. Får hoppas på det isåfall.
Jag har känt mig ganska ensam fram och tillbaka i flera månader och jag har ingen som helst aning varför. Känns som det behöver ske något nytt. Livet måste fortsätta men hur? vart ska man gå slumpen kanske finns att hitta på närmaste arbetsförmedling. Känns som mitt liv "chillar stadigt" så att säga och det måste ske något radikalt, och då menar jag posetivt. Har jag gjort rätt val i livet? en del vet jag redan blev fel men mer då? varför ska livet vara så komplicerat, det är ju inte det egentligen. Kasta mig ut hör av mig till folk jag inte hört av mig till hitta på saker skapa kontakter (live the life you have, because no one will live it for you).
äh fuck that babbel pallar inte trycket jag tror jag går och lägger mig och chillar stadig i min stadiga mjuka säng och lämnar tankarna åt slumpen. Och om han glömer bort dom ja då är det ingen som minns dom.
Godnatt love minna
Kommentarer
Trackback
