Latare än latast
Usch va trött jag blir på mig själv ibland. Så ofattbart lat och jag trivs inte med att vara det men jag ääär det!
Jag vill att det ska vara rent och städat hemma, men städar jag då? noppe.
Jag vill att vårat kök ska vara ny målat med nytt golv, men börjar jag fixa med det? noppe.
Jag vill göra något kul ikväll, men gör jag det? noppe.
Jag vill ha massa pengar, men pluggar jag och gör nått av mitt liv? noppe.
Jag vill vara med min kille ikväll men han jobbar, kan jag göra nått åt saken? noppe.
Blä ibland blir jag sjukt trött på det här livet på denna planet. Man kanske kan få byta planet?
Blir alltid avis när mina tjejkompisar pratar om att resa långt bort och göra något nytt och annorlunda. Vill också göra nått sånt men inte just det men nått iaf. Bara resa duger utmärkt, resa runt och slippa jobba, tänka och ha ångest.
Egentligen vill jag inte ens vara såhär. Jobb, lägenhet och fast. För de är de jag är, fast!
De är ju nu man ska göra alla dom där galna sakerna eller? Vara galen, crazy, störd och ung...eller?
Jag har sambo, lägenhet och jobb. Jag vet inte om jag trivs men jag vet att jag aldrig skulle klara av att vara på andra sidan jorden utan honom där. Klarar ju knappt av att sitta här hemma ensam utan han....
Men jag ska resa och upptäcka saker, jag ska ha ett bra jobb och jag ska bo finare än finast. Det kommer, allt kommer sen man lever nu men förhopningsvis imorgon också så framtiden finns där. Jag behöver inte hinna med allt före jag fyllt 20.
Något jag däremot inte borde vänta med är disken, städandet och målandet av köket. Men de får nog ske imorgon iaf.
